Jag startar med att visa upp min vackra systerdotter i balklänningen jag sytt till henne (även accessoarerna). Det här är det mest avancerade plagg jag sytt och många är de ilskna muttranden som kommit från mig. Långa dagara och sena nätter jobbade jag innan jag blev klar, kl 4:20 morgonen på baldagen lade jag mig att sova och var äntligen färdig! Tösen var helnöjd med klänningen och det var det som var mitt mål, min lillstumpa som blivit så stor! Och vacker som en dag är hon, alldeles i början av sitt vuxna liv, med en liten bula på magen som visar att nästa generation är på gång (inte planerat men med en barnkär tös och en blivande pappa som är 7 år äldre så blir det nog bra ändå, allt sker av en mening). Frisyren har hon ordnat alldeles själv, hon är så duktig på det dä rmed hår! Tar efter mig för jag har alltid hållit på med både sax och annat i håret på andra

Klänningen då, det var faktiskt inte bara första gången jag gjort en balklänning, tösen hade speciella krav på hur klänningen skulle vara, så speciella att det fakiskt inte existerar mönster! Jag har således fått knåpa ihop ett själv (med en syguru till väninna som support och bollplank), jag köpte 2 mönster som hade de 2 huvuddragen (ett var) för att se hur de gjordes, plockade de bitar jag kunde använda och ritade det som inte fanns. På så vis har hon fått en klänning som hon garanterat är ensammen om, vilket var vad hon ville, och i den färg hon helst ville ha, ljusgul, eller som hon själv säger, babygul. Jag har länge läst alla bloggare som har den ena maskinen värre än den andra och suktat, så klart! Men jag måste säga att vid tillverkning av den här typen av plagg har man då rakt ingen användning för en sådan, inte överhuvudtaget, halva klänningen sys ju med nål och tråd för hand! Jisses, vad jag har ömma fingertoppar efter den här veckan av intensiv sömnad! Det ska inte synas ett endaste stygn på rätsidan, inte ett litet pytte stygn ens en gång! Man sitter där och plockar en tråd åt gången från yttersta tyget, allt för att bli så osynligt som möjligt.

Hon ville absolut inte ha högklackat för hon är en dansant tjej, har hellre bekväma dansskor än är tjusig i högklackat. Hon är duktig på att dansa, tävlar inte själv men det gör pojkvännen.

Lite bilder då kanske?

Är hon inte vacker?

5 väninnor tillsammans, ingen klänning lik den andra vare sig till färg eller form.
 

Så har jag då bestämt mig att följa på trenden, jag startar en pysselblog. Inte för att jag är känd för att uppdatera mina bloggar särskilt frekvent, men eftersom jag syr och pysslar av diverse slag ganska frekvent så kan jag väl göra ett försök! Eller hur? Min vikt blog är väl den jag uppdaterar oftast, visserligen tenderar det att bli typ en gång i veckan men den är inte helt död i alla fall som andra av mina bloggar mer eller mindre är.